• Okategoriserade ,
• 22 mar

Vi är många som gillar att träna och gärna mycket och ofta. Jag älskar själv känslan av att känna mig stark och vältränad. Det höjer mitt humör och ger mig en boost i vardagslivet. Men ibland kan träningen ta över och det blir för mycket av det goda eller också i samband med sjukdom för lite.. Det är då som det lilla trollet sticker fram sin nos och börjar viska negativa saker i mitt öra. ”Det är ingen idé hur mycket du håller på – tror du verkligen att du kan bli bättre?”, ”Skulle du fixa ett fullängdstriathlon? Glöm det – du är för gammal!”, ”Det kommer aldrig att funka” och så håller det på..

Varför dyker det upp alls egentligen? Varför är man så pigg på att klanka ner på sig själv och ge upp innan man ens kommit till startlinjen? Vad är det som händer i hjärnan när detta fenomen dyker upp?

När jag googlar på prestationsångest så ser jag att det är ett vanligt fenomen som de flesta som tränar regelbundet drabbas av på olika sätt. Ibland en lättare form men ibland kan det ta starkare uttryck och verkligen lamslå eller få idrottskvinnor att helt sluta med sin idrott.

Men det finns sätt att bryta sig loss från de negativa tankarna – det gäller att stanna upp och fundera över om man kan se på saken från en mer positiv vinkel. Jag har under årens lopp skapat mig egna strategier för att vända dessa tankar:

* Jämför dig inte med andra. Vi alla är olika bra på olika saker. Det är lätt hänt att känna sig otillräcklig när man ser flödet av olika statusuppdateringar på facebook och alla verkar träna så där fantastikt mycket och ändå hinna med både vännerna och barnen. Jag brukar alltid tänka att man hinner det man hinner. Och ibland hinner man helt enkelt inte allt. Men det gör inget!

* Tänk efter vad du själv vill. Gör du det du vill eller gör du det som förväntas av dig? Har du roligt och känner dig stimulerad av träningen så är du på rätt väg! En hobby ska kännas kul och inte som en betungande plikt.

* Våga göra misstag. Se det som tillfällen att träna på det som är svårt. Vad blev fel och vad kan jag lära mig till nästa gång? Att inte lyckas är inte detsamma som att misslyckas – det är istället en erfarenhet som du kommer att ha nytta av framöver. De lopp jag har brytit har lärt mig mer än de som jag slutfört. En sak är säker – man glömmer inte vad som gick snett!

* Släpp tanken på att vara perfekt. För vem är det egentligen som avgör vad som är perfekt eller inte? Har du tänkt på försnacket innan start – många pratar om hur lite de har tränat och hur otillräckliga de känner sig inför ett lopp. Men varför snacka ner sig – även om träningen inte gått precis som du tänkt dig. Fokusera istället på din inre styrka – känn: jag är stark och det här klarar jag! Går det så gå det och om det inte gör det så har du iallafall försökt! Fake it till you make it! Det är modigt att anta en utmaning – oavsett vad den består av.

*Om träningen bara känns tung och tråkig så släpp den för en stund. Våga vila och gör andra saker än du brukar.