Etikettarkiv: tailwind

Snart är det maj och bara två månader kvar till dagen D

Plötsligt så har tiden bara gått – nu börjar vi närma oss maj och all den där tiden som fanns – den är nu bakom min rygg..och framför mig finns det ett par månader kvar.  Samtidigt som jag längtar tills det är dags så känner jag också en stor osäkerhet. Det brukar vara så när man ska göra nåt som man aldrig gjort förr! Men det är ok – jag vill ändå testa..

Träningen har gått så där under den senaste veckan..den tänkta 4-milsrundan blev 2 mil – den tänkta 2-milsrundan blev 13 km.. Simningen funkar men jag har inte haft den där härliga wow-känslan.. Kanske beror det på att jag inte var med på senaste gången med Mastergänget – fick huvudvärk (vilket antagligen beror på hormonomställningen som pågår just nu i kroppen) och fick avstå. Har under veckan simmat ett par pass själv men inte riktigt fått till det helt. Längtar nu som en galning efter OW-säsongen men just nu snöar det ute.. Bassängsim är inte alltid kul!

Förra året premiärsimmade jag i våtdräkt den 1 maj – det känns väldigt långt borta just nu. Men nåt har jag iallafall att se fram emot- på lördag 29 april är det dags för Trosa Ultra Backyard och det ska bli väldigt roligt! Dels för det sociala i loppet där man startar tillsammans varje hel timme och dels för att jag och Elin slår följe till loppet. Hon är så superstark och det har nu även Tailwindgänget insett.  Hon och fyra andra har nyligen blivit utvalda till ambassadörer för sportdrycken. Superkul tycker jag!!

I söndags var det dags för ett lugnt långpass -trodde jag. Men kroppen ville annat. När jag började lunka kändes det som om jag vägde 100 kg extra. Så trögt – kom 3 km på 25 minuter.  Planen var att springa min 21 km-runda men jag insåg att det kommer inte att hända. Så jag tänkte om och gav mig in på Sörmlandsledens skogsstigar som också finns i området. För om det ändå går långsamt är det lika bra att mysa i skogen istället . Det ger ändå själen lite ro.

Jag kan ana varför det kändes väldigt motigt – sömnbrist, oro och lite stress på det – för att toppa med en hund som blivit helt bångstyrig och aldrig gör som man säger. Då är det svårt att vara på topp helt enkelt! Men härifrån kan det ju å andra sidan bara bli bättre!!  Det är i vart fall vad jag hoppas på..


Veckans sammanlagda träning 17 april – 23 april

Löpning 47,8 km
Simning 4,2 km
Cykling 44,5 km (nu måste jag få till mer cykling snart..)

Långpass med lågpuls

Förra söndagen testade jag att springa lite längre igen. Efter att ha haft någon vecka utan allt för mycket löpning var det dags att testa formen! Jag har en runda som startar vid hemmet och sedan går upp mot Ådranvägen, via skogs- och grusvägar mot Riksten och sen tillbaka mot hemmet genom skogen. Lite drygt 22 km får jag ihop på så sätt. Det var fint väder om än lite blåsigt och kallt. Laddade ryggsäcken med Tailwind, en bar, druvsocker och lite goda kolanappar (bra att ta till när det känns lite tråkigt). Sen bar det av – hade bestämt mig för att detta skulle vara ett lågpulspass och då får det inte gå för fort. Men jag hade ingen stress – kom iväg strax efter 10 och räknade med att vara ute ca 3 timmar. Tog även med mig hörlurar för att kunna lyssna på musik om motivationen skulle svikta..vilket var tur för det gjorde den efter ett par timmar!

Har sedan tidigare ställt in en matvarning på klockan var 25:e minut så att jag inte glömmer bort att fylla på energin under gång. Så det gör jag, växlar mellan druvsocker, bar och kolanappar. Sippar tailwind däremellan. Även när det är kallt är det viktigt att komma ihåg att dricka. Myser där jag rör mig på en frusen väg i skogen – möter några hundägare – och fortsätter upp mot Porlamalmsvägen. Pulsen hela tiden under 140. Jag rör mig i 7:30-8 min/km-tempo, vilket är klart godkänt med så låg puls. När jag började med denna typ av träning i oktober förra året kunde jag inte röra mig snabbare än 10-11 min/km om det var kuperat. Skönt att det nu börjar märkas resultat av denna återhållsamhet!

Underlaget är is den största delen av vägen. Glad för mina sköna Kayi 2 från Icebug. De ser till att jag tryggt kan ta mig framåt utan att halka. Bara springa som om det var barmark – och dessutom väldigt sköna att ha fötterna in under flera timmar. Efter två dryga timmar börjar jag bli lite trött – både mentalt och fysiskt. Då är det dags att plugga in hörlurarna och få lite pepp av musiken. Det hjälper en hel del! Har nu kommit 15 km och känner att jag kommer att fixa dessa 22 km utan att knäet känns ont. En stor seger bara det! Framme vid hemmet på strax under 3 timmar och lite frusen. Men inget som inte en varm dusch fixar. Njuter av värmen och känner mig så underbart nöjd med passet!