Etikettarkiv: Sollentunasummerwintermarathon

Sorunda Runners – en vintersaga

Så var det då äntligen dags! Lördagen den 10 februari var här – dagen då jag äntligen skulle få testa att springa lite längre. Förra veckans lyckade långpass på 15 kilometer hade gett mig hopp. Knäet kändes mycket bättre och bara jag tänkte på att lyfta knäet lite högre så att musklerna på baksidan aktiverades – så fick jag faktiskt ingen känning.

Pernilla hämtade upp mig strax före 11 och vi började färden mot Sollentuna och Edsvikens Konsthall. Vi var ute i god tid och kunde därför parkera precis intill start. Nummerlappshämtningen gick jättesmidigt och vi hade gott om tid till att gå ner till Medley och slänga in våra ombyteskläder i ett skåp där. Inträde till simhallen för dusch och bastu ingick i lopp-avgiften!

I startområdet började det nu fyllas på av medtävlare – konsthallens toalett fick väldigt långa köer och personalen där suckade uppgivet åt denna syn – eftersom det även var en vernissage som precis öppnade.. men så slog klockan 12.30 och det var dags för tävlingsbriefing.  I ett trollslag så försvann alla löpare ut på gården igen :-).

Minuterna innan start är verkligen en riktig mingeltillställning! Jag träffade flera fb-kompiar och dessutom dök Elin upp för att peppa. Hon hade lagt om sin löprunda till starten bara för att säga hej och lycka till! Väldigt uppskattat av mig och Pernilla (som nu var lite lätt nervös inför uppgiften)!

Starten gick nästan på klockslaget och fältet av löpare sträcktes snabbt ut. Eftersom Pernilla aldrig sprungit mer än 15 km var planen att inleda lugnt och komma igång med kroppen och sen efter vändningen i Inverness börja dra upp tempot något.  Efter ca 5 minuter hade fältet med löpare dragit iväg och jag o Pernilla höll stolt på sistaplatsen. Det är alltför lätt att gå på för hårt i början och sen krokna på slutet…

Efter ca 8 km nådde vi Ulriksdal slott – och vi stannade till så att Pernilla kunde byta sulorna i skorna. Det var isigt och hårt och inte mycket snö – så med dubbskorna med fötterna rätt ömma under gång.. Vi försökte att inte tänka allt för mycket på det utan fokuserade på att få i oss energi var 25e minut och att dricka ordentligt. Kilometrarna rullade på och så var vi äntligen uppe på bron! Dags att vända tillbaka – nu var mer än halva banan besegrad!

Strax efter bron sprang vi om ett mixlag! Vilken härlig känsla det var!  Nu var vi inte längre sist i loppet! Och vetskapen om att vi nu tog oss allt närmare målet gjorde gott.  Vid 16 kilometer var jag lite trött men då dök en depå upp – och efter påfyllning med vatten och dextrosol kändes allt ljusare igen! Bara 5 kilometer kvar..

Pernilla verkade få nya krafter och sprang på bra – jag bara hängde med. Med bara 2 kilometer kvar passerade vi ytterligare ett lag! Yippe! Here we go – we never stop! På sista kilometerna var det först uppför innan vägen började gå neråt igen. Där passerade vi ytterligare 2 löpare. Nu var vi inte ens trötta längre. Sista biten mot målet – var givetvis uppför. Men det berörde oss inte. Vi trippade upp sista biten och kom fram precis när prisutdelningen skulle börja. Vilket innebar att det var fullt med folk som tog emot oss och jublade – en oväntad bonus!  Jag och Pernilla tog varandras händer och sprang genom målportalen. Vi var så lyckliga över att ha klarat det! 21 kilometer – ett distansrekord för Pernilla och min längsta distans för säsongen! Sorunda Runners – ett framgångskoncept!

Jag har en plan…Lysande Sickan!

Uj vad snabbt det gick! Januari bara försvann och februari är redan igång..Nu gäller det att börja blicka framåt och göra en plan inför och för den kommande säsongen. Förra året blev det tre stycken triahtlon – i år kommer det nog att bli nåt liknande. Men innan dess finns det en hel del intressanta lopp som jag tänkt att genomföra.

I slutet av förra året hade jag ju fortfarande rätt ont i knäet när jag sprang. Efter röntgen så konstaterades det att jag hade artrosförändringar i knäleden.  Jag har sedan dess tagit hjälp av en fysioterapeut och fått olika träningsprogram som jag har fått använda mig av. Det har nu gått drygt 2 månader och allt känns väldigt mycket bättre.

Direkt efter att influensan gett med sig började jag med powerwalks som sedan övergick till lätta löppass på max 5 km.  På senare tid har jag testat att springa dryga milen och det har funkat utan att jag fått allt för mycket känning! Yippee på den! Det ska bli väldigt spännande och se hur det går på lördag nästa vecka då jag och Pernilla ska springa en halvmara tillsammans! Blir min första 2-milare på ett bra tag…

Som en förberedelse inför Utö Swimrun har jag också gått med i Team Nordic Trail för att få sällskap i skogen och kunna jobba på tekniken. Traillöpning är ju också skonsammare för kroppen samtidigt som det bygger styrka och uthållighet! Det var där jag kände mig något otillräcklig för 2 år sen när jag deltog i UtöSwimrun för första gången. Det är en väldigt kuperad bana…Jag har dock inte kunnat vara med på nån träning där ännu eftersom jag först vill vara igång med kroppen ordentligt. Den har varit lite seg efter den långa sjukdomsperioden jag hade strax efter jul. Men nu börjar det kännas bättre!

Under den tiden jag har varit sjuk har jag haft desto mer tid till planering. Så nu har jag fått ihop en träningsplan med minst ett roligt lopp i månaden från februari och framåt!

Så här ser den tänkta tävlingsplanen ut inför säsong 2018:

Detta är ju de organiserade tävlingarna som jag ska delta i, sedan tillkommer ju Sickla swimrun, Stockholms Swimruncup och förhoppningsvis även ett gäng träningstriathlons!

Jag ser verkligen fram mot nästa helg och halvmaran i Sollentuna! Med lite tur blir det även löpning över isen på det loppet om vädret tillåter!