Etikettarkiv: simcoachen.se

Skräpknä och runstreak..eller tur att simningen funkar i allafall..

Har ju tidigare skrivit om mitt knä och det stök jag haft där. Nu kan jag i alla fall meddela att jag tog tag i det och kontaktade Husläkarmottagningen där jag efter läkarbesöket blev remitterad till röntgen. Läkaren kunde vid en yttre besiktning konstatera att knäet har en bra stabilitet (väldigt bra) men att jag givetvis behöver träna upp styrkan i musklerna runt knäet för att avlasta det. Sen ville han avvakta med mer råd tills dess att resultatet från röntgen kom tillbaka. Om det inte var något synligt där skulle de inte höra av sig.

Två veckor efter läkarbesöket (hade inte hört något därifrån)besökte jag även Idrottskadespecialisterna på Kungsholmen.  Eftersom läkaren inte återkommit till mig ville jag ändå kolla upp knäet hos en fysioterapeut också för att få lite konkreta råd på vilken typ av träning som jag bör göra. Är just nu inne i en runstreak då jag springer mellan 2-5 km varje dag. Har gjort detta tidigare och min erfarenhet är att det brukar funka bra att springa kortare sträckor dagligen när man har en mindre skada. Idag är det förresten dag 18 och det blev en kortare sträcka på 2,5 km när jag var på väg till jobbet!

Resultatet av undersökningen hos ISP  var att man konstaterade att det antagligen var en överbelastningsskada på knäet. Vilket kändes väldigt troligt eftersom mitt besvär kom just efter några längre sträckor. Men det var också en god prognos – rehabba under tre månader  och sen ska besvären vara borta!  Med god marginal till Utö Swimrun med andra ord och det är ju ändå det viktigaste!

Löpträningen behövde jag inte heller ställa in helt! Kortare sträckor var helt ok så länge knäet inte smärtade. Underbart!!  Det märkliga är att jag har inte speciellt ont när jag springer utan det blir ont efteråt. Så det gäller att inte bli för ivrig..

När skador kommer så är jag alltid tacksam att jag inte bara håller på med en sorts träning! Den stora fördelen med simning är ju att den avlastar kroppen men att man ändå får sin konditionsträning!

Under den senaste veckan har det blivit ännu mer simning! Det inleddes den 13e november med ett Red mist-pass för Anna  då jag fick ihop 3800 meter på ca 90 minuter. Väldigt bra och stärkande pass – använde paddlar sammanlagt 1 000 meter. Sen var det ordinarie Master-pass på onsdagen (också med Anna) och sen simning med Race and Shine på torsdagkvällen! Kan ju säga att sista fartökningen den kvällen i 50-metersbanan gjorde mina armar helt stumma.. Skitjobbigt men oj vad nöjd jag kände mig sen!

Nu är det ny vecka och ikväll är det dags igen! Bara för att höja ribban lite så körde Anna på igår med 4*200 (bruten serie) där vi fick kötta på så snabbt vi kunde i bassängen.  Trots att jag vilat med simningen sen veckan innan så blev armarna trötta snabbt och den sista 200-hundringen (som skulle varit den snabbaste) blev den långsammaste i serien. Det bara inte ville sig helt enkelt..men jag är otroligt nöjd med att min långsamma tid på 200 meter ändå. Jag menar 3 minuter 47 sekunder är 13 sekunder bättre än bara för 4 månader sen!  Går inte att känna sig missnöjd över det helt enkelt!

I helgen blir det mer simning med läxa på lördag! Nu gäller det att bygga bra armar som orkar paddla på även när tröttheten sätter in..

Oj vilken bra motivation det är att ha ett lopp så där tidigt på säsongen! Det hjälper faktiskt mot svackorna som kan inträffa i denna mörka tid..

 

 

Från toppen till botten – ibland svänger det fort!

Allt började ju så bra.. hade ett kalasfint långpass sista söndagen i februari  som inleddes med 8 km trail och sen fortsatte med 1 mil kuperad landsväg! Tog det lugnt inledningsvis i hyfsat djup snö i skogen och ökade sen när jag nådde den vanliga vägen.  Det var en fantastisk känsla att efter en dryg timmes traillöpning kunna öka farten trots de ganska långa backarna man möter på vägen upp från Hemfosa!

Dagen därpå hade jag vilodag – enda aktiviteten blev transportcykling till och från jobbet, en total resa på dryga 13 km. Mycket mer pålitlig transport än buss eller tåg! Brukar skämtsamt säga att SL är den bästa PT:n. Man vet ju aldrig om transporterna ska funka så det bästa alternativet är ju att ordna med detta själv!

Tisdagar är lika med simcoachning i Mastergruppen med underbara Anna på Simcoachen! Jag är så tacksam för att jag har hamnat i den gruppen!  Vi har så roligt och får toppenbra övningar av den allseende coachen Anna som ständigt finns med oss via hörlurar och ger omedelbar feedback på vad vi ska tänka/fokusera på.  Sen att jag dessutom får dela bassäng med riktigt vassa simmare är bara moset på grädden – eller var det tvärtom?

På onsdagen  testade jag att springa till pendeltågsstationen Farsta Strand från där jag jobbar på Fridhemsplan. Uppskattade sträckan i mitt huvud till att vara en dryg mil – det visade sig istället bli strax över 14 km. Så där blev det några kilometrar i bonus!

Transportlöpte sen även torsdag och fredag till jobbet (enkel väg) eftersom planen var att jag skulle köra ett något längre pass den kommande söndagen – men se där upphörde denna väldigt fina träningsvecka..

När söndagen kom vaknade jag nämligen med en galen huvudvärk och feber! Usch så ynklig jag kände mig! Den där superkvinnan som kunde springa mil efter mil – hon fanns liksom inte kvar där inne längre.. Istället hade en liten ynklig skröplig sak flyttat in och hon ville inte gå upp ur sängen! Långpass – bara att glömma!

Alltid surt när detta händer men samtidigt kände jag mig tacksam över att det kom nu – och förhoppningsvis inte under maj månad istället! För det är fortfarande gott om tid innan det är dags för några lopp.  Först ut detta år blir Trosa Backyard Ultra – ska bli spännande att testa denna tävlingsform! Min målsättning är givetvis så många varv som möjligt – hoppas orka mellan 8-10 i alla fall. De riktigt vassa ultrarävarna kanske gör upp mot 30!  Det är galet imponerande!

Och äntligen är det dags för nya tag! Efter att ha tillbringat fem dagar i hemmet är jag nu åter på jobbet och ser fram emot morgondagens löp-pass i ett lugnt komma-igång-tempo tillsammans med några av mina kära kollegor! Lunchlöpning är en riktig skön paus och möjlighet att få komma ut även gråa dagar.  Min resa mot Laponia Triathlon fortsätter..

 

 

Veckans sammanlagda träning (före sjukdom)
söndag 26/2- lördag 4/3

Löpning: 39  km
Simning: 1,5 km
Cykling:  19 km

 

 

 

Kämpig vecka!

Brukar till största del springa långpassen ensam men ibland är det kul att hänga med någon grupp också! Så när jag såg att Yvonne  la ut om ett långpass på söndagen i fb-gruppen Nynäshamn Långdistansklubb så tvekade jag inte. Nynäshamn är en härlig skärgårdsstad och där kan man verkligen få ett varierat långpass. Allt från asfaltslöpning till terräng i Lövhagens vackra natur i kombination med en oemotståndligt doft av havet! Vår, vinter eller sommar – Nynäshamn levererar alltid. Så även denna gång.

Passet blev ett ”gå ut ur bekvämlighetzonen”-långpass! Jag har ju vant mig vid att ta det rätt lugnt på långpassen men var nu i en grupp där deltagarna var vana att hålla en högre fart än den jag brukar hålla. I början kändes det skitjobbigt men sen kom jag in i takten. Under passet hann vi avhandla diverse ämnen som ultralöpning, cykelträning, triahtlon och swimrun. Det är så roligt att få göra nya bekanskaper hela tiden när man tränar!

Passet avslutades med ett varv runt Lövhagen och sen tackade jag för mig och gled ur gruppen när vi närmade oss bron över till Trehörningen. Sådär vid dryga 23 km var det skönt att få slå av takten och lufsa tillbaka mot bilen som jag parkerat vid stationen. Kunde då konstatera att jag nu hade sprungit mitt snabbaste långpass detta år med dryga 25 km på 2,5 timmar. Det kändes riktigt härligt

På måndagkvällen var det dags för nästa träning tillsammans med Andreas och hans kämpar! Det blev också ett utmanande pass – vi sprang jägarbuss och körde grodhopp med viktmanschetter uppför en trappa. Liiite kämpigt var det allt efter söndagens långpass.  Men det gick! Och jag kände mig så tacksam att jag har en kropp som orkar det där lilla extra!

Kände mig lite småmör och lätt avslagen när jag sen på tisdagen tog mig till Vasalundshallen för att vara med på Masterträningen med Simcoachen. Hur skulle detta gå? Som kronan på verket visade det sig att vi skulle köra en övning som heter Water Polo swimdrill. Och den var riktigt jobbig. Hög frekvens på både armar och ben. Armarna blev stockiga rätt snabbt och pulsen rusade iväg, Ingen bekväm simning här inte! Och därefter simning på CSS-tid i 200-serier. Ja, det var bara att kötta på..

Behöver jag säga att det blev en vilodag på onsdagen?

Äntligen dags för simkurs igen!

2016-10-13

Jag kommer visserligen inte jaga tider på Laponia men jag vill få till en bra start. Därför känner jag behov av att vässa  min simning. I sommar har det gått framåt – på Stockholm Triathlon förbättrade jag min tid med dryga 10 minuter på 1500 meter! Det var helt över förväntan men också ett kvitto på att jag utvecklats som simmare sedan jag gick speedkursen för coach Anna på Simcoachen.

Det här har varit den första säsongen där jag faktiskt kunna njuta av simningen och jag vågat lägga mig långt fram i startfältet. Det var helt magiskt på Stockholm Triathlon – när de snabbaste tjejerna drog på i starten låg jag bakom och surfade med på deras våg. Sen simmade de ifrån mig..

I onsdags var det dags att återse Anna igen. Denna gång i Vasalundshallen i Solna. Jag var rätt nervös innan – vi skulle köra time trial på 400 och 200 meter. Och jag var helt säker på att jag inte skulle få en bättre tid än den jag hade i juni. Visserligen hade jag simmat en del under sommaren – men med våtdräkt – och det är ju så oändligt mycket lättare än när man simmar i bassäng. Men det är vad det är och blir det inte en sämre tid så är det helt ok tänkte jag.

Till min förvåning gick det snabbare än i juni! Förbättrade min tid från juni på 400 meter med dryga 20 sekunder. Vilken bra start på den nya terminen! Målet att komma ner under 2 minuter/100 meter är inte alls långt borta nu. Snacka om swimmers high!

I februari i år kunde jag inte andas när jag försökte simma lite snabbare – nu kan jag fräsa på i 400 meter utan problem. Är så tacksam över att jag har möjlighet att få simma för Anna. Det har förvandlat simningen från att vara något jobbigt till att bli en glädjefylld aktivitet! På lördag är det dags att göra läxan!