Etikettarkiv: Trispot

De två sista månaderna innan dagen L

Borde ha uppdaterat lite oftare men de två sista månaderna blev något hektiska. Det var så mycket som skulle hinnas med! Träningsmässigt blev det sisådär  – jag har kört swimrun också men de siffrorna syns inte eftersom de går in under multisport och sen är alla gympass också ”osynliga” för Garmin.

Landade dock på följande total i ren löpning, cykling och simning:

Månader Löpning – mil Cykling – mil Simning – km
Maj – juni 9,8 15,2 7
Snitt/vecka 2,45 3,8 1,75
Juni – juli 10,5 17 5
Snitt vecka 2,625 4,25 1,25

Hur formen kändes innan loppet? Tja, är man någonsin nöjd – oavsett träningsmängd? Antagligen inte.:-)

Anledningen till att cyklingen blev så eftersatt är att tempocykeln levererades och ställdes in med knappt en månad kvar till loppet.
Men oj så bra det blev – gjorde en riktig proffsbikefit via Trispot och den erkänt duktiga  Iain Findley från #painfreepower.  Tre välinvesterade timmar skulle det visa sig!

Liselott Silwers foto.

Liselott Silwers foto.

Iain Findely & jag!

Utesäsongen är äntligen igång på riktigt!

Nu har våren kommit på allvar! Även om värmen har dröjt så är nu OW-säsongen officiellt igång! Igår startade nämligen Swimruncupen Stockholm med sin första tävling i Sollentuna vid Rösjön.  Hoppades på tvåsiffrig temperatur och det blev det, precis över 10-strecket!

Tidigare på dagen var det dessutom avslutning på säsongen med Simcoachens Mastergäng. Även om vår starke man – Sten ”motorbåten”  Orsvärn – saknades pga resa till Lanzarote och kvalificeringstävling till IM Kona – så blev det bra fart i bassängen.

Avslutning innebär ju alltid den såväl fruktade som efterlängtade time trialen på 400 respektive 200 meter. Att det ska vara så svårt att få in i skallen att det faktiskt går att trycka på. Jag känner nästan alltid en spärr mot detta – vilket säkert beror på osäkerhet. Blir så ängslig att jag inte ska orka – så jag kör på den säkra- men långt ifrån optimala – farten.

Att jag trots mitt något fega upplägg ändå lyckades förbättra mina tider kan jag helt och hållet tacka coach Anna som leder träningarna. Där mitt självförtroende slutar står hon och manar på – jodå, visst kan du det här- bara kör- kötta på!!! Det är så värt att få gå på dessa träningar och nöta teknik och köra serierna gång på gång. För till slut så händer något – förbättringarna kommer! Mitt mål till säsongen var att komma ner på under 2 minuter per 100 meter och nu är jag där! Så otroligt härligt och smått fantastiskt. För ett och halvt år sen kunde jag ju inte andas ordentligt om jag ökade frekvensen på armarna. Men nu är det problemet borta!

Att ha en time trial och en swimruntävling samma dag kanske låter lite overdoing.  Men tävlingen var av det korta slaget på en vardagkväll och en bra möjlighet att testa att köra med paddlar – förra säsongen använde jag dessa enbart en gång, nämligen på loppet Amfibiemannen i slutet av juli.  I år planerar jag att alltid använda dem på swimruntävlingarna.  Tack vare min ökade mängd simning så har armar och axlar stärkts ordentligt och nu klarar jag av att använda dem på längre sträckor. Det är också rätt häftigt!

Drog ut till Rösjön efter jobbet och väl på plats hittade jag enkelt till Trispots tält vid stranden. Hade haft kontakt med Peter tidigare och bett honom ta med Orcas nya dräkt för att använda under loppet. Dräkten är en uppdatering av den tidigare modellen – nu är det enbart dragkedja fram och ärmarna är korta men det finns armförlängare med som man enkelt sätter på sig när det är kyligare i vattnet. Benen har också en betydligt tjockare neopren – 15 mm- men den ska ändå vara smidig att springa med. Och dessutom är den väldigt snygg med neongröna detaljer. Man syns garanterat på håll kan jag säga!

Kunde konstatera att det var riktigt mycket tjejer på plats också som skulle vara med. Det är ju så roligt att fler kommer och vågar sig på att testa! Trispot hade utlåning av Zone3:s swimrundräkter till alla som ville låna, så ingen som var ny behövde köpa för att kunna testa det här swimrunloppet. Jag träffade också ett gäng tjejer från facebookgruppen Swimruntjejer och vi hann prata lite innan start!

Så var det äntligen dags för start – och precis som varje gång när starten går så tänker jag – ”varför gör jag det här?” när vi börjar springa, pulsen går upp och kroppen blir alldeles för varm i våtdräkten. Och varje gång får jag svaret vid första simningen – ”för att jag behöver den här utmaningen”.  Första doppet är så jävligt – det var svinkallt – strax över 11 grader- och andningen stockade sig omedelbart. Lyckades nästan få till ett bra sim innan det var dags att gå upp – första simsträckan var knappa 85 meter.  Men när den väl är avklarat den där första simningen så är man på banan så att säga.  Då börjar jag att njuta – av att få springa trail och veta att snart är det dags igen och då kommer simningen att bli så mycket bättre. Och det blev den! För varje ny simsträcka växte självförtroendet – och efteråt kunde jag konstatera att min nya fart på strax under 2 min även höll under dessa något knepiga omständigheter. Kände mig så galet nöjd under loppet trots att jag verkligen inte är någon trailexpert. Men jag tog mig framåt och gick i mål med en tid på en knapp minut över timmen! En väldigt bra inledning på säsongen kunde jag konstatera!

Vill också passa på att tacka arrangörerna av tävlingen för ett väldigt fint och roligt lopp!  Nu ser jag fram emot nästa deltävling som går i Älvsjö i mitten av juni!

 

Sammanlagd träning de senaste veckorna   2 maj – 16 maj    :

Löpning   74 km
Simning  6,9 km
Cykling  39 km

Just nu är det många som känner sig tveksamma..

Rädsla och tvekan.  Vid den här tiden på året är det många triathleter som börjar känna allvaret i den där anmälan till Kalmar. Ser det i flödet på sociala media – en del hoppar av nu medan ångerperioden fortfarande finns. Och visst har även jag känt det – Laponia Triathlon är ju dessutom en dryg månad före Ironman i Kalmar.  Jag har redan konstaterat att min träningsmängd är långt under vad många andra gör inför en liknande tävling. Ska även jag strunta i alltihopa och kasta in handduken? En röst inom mig säger ja – det är väl bara dumt att ställa upp i den där tävlingen…Men vilken tur då att jag redan har bestämt mig – jag kör oavsett hur det kommer att gå!

Rädsla – varför känner jag egentligen det? Kanske för att distanserna är respektingivande och cykelsträckan är en krävande sådan. Löpningen är enklare men den är ju också det sista man gör på då rätt trötta ben.. men va sjutton – vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag inte orkar ta mig hela vägen fram till mål. Men om det skulle inträffa och jag kroknar där på banan så har jag i alla fall vågat ta mig dit! Och blir en erfarenhet rikare.  Som jag isåfall kan ta med mig till året därpå!  Skulle jag däremot lyckas att ta mig hela vägen över mållinjen – då är det stort!  Jag ser det som att jag är en vinnare – oavsett hur det går!

Så jag fortsätter att träna på – snart kommer sommardäcken på cykeln och då blir det dags för längre pass nu när kvällarna är ljusa och fina.

Har nu även börjat titta på en tempocykel. 18 mil kräver en skön sittställning har jag insett. Jag har tidigare tävlat i tempo på 3-milssträckor – men under hela min aktiva period ägde jag aldrig en tempocykel. Istället byggde jag om en linjecykel som fick ett fast tempostyre och sen kompletterade jag med ett fint carbonhjul och ett diskhjul. Men nu är det dags – och märket som jag fastnat för heter Ridley – modell Dean – som Trispot nu kommer att ta in framöver.  Det är denna cykel som du ser på bilden.

Passade även på att ordna med ett par nya löparskor när jag var i butiken av märket Hoka One One (som också är nytt på Trispot). Riktigt fina skor för att springa långt i – Clifton 3.  Recension av dessa kommer efter Trosa Ultra Backyard som går i slutet av april!

Simningen går just nu helt galet bra. Trots sjukdom och jobbig känsla så lyckades jag få till en bra time trial i förra veckan och lyckades hålla en fart på under 2 min/100, 1:59! Det har länge varit en drömgräns för mig och det är så skönt att veta att när våtdräkten åker på så blir det ännu bättre! Det kommer gå mycket snabbare i vattnet i år!

För att fira framgångarna i simningen och få in minst ett triathlonpass före Laponia har jag nu anmält mig till Uppsala Triathlon. I tävlingsklass! Jag som lovat mig själv att inte tävla eftersom jag lätt går i spinn på sånt. Men när  jag nu ändå löst en licens (som krävs för att köra Laponia) så fick jag för mig att det vore skoj att testa en tävlingsstart! Bara för att se hur det känns..

Uppsala Triathlon har dessutom Triathlonförbundet varit så schyssta att de kommer att ordna en mingelyta för Triathlontjejer på plats efter loppet! En alldeles egen yta – bara för oss!! Hoppas att vi blir många!

Veckans sammanlagda träning

måndag 20/3 – söndag 26/3

Löpning: 38 km
Simning:  1,5 km
Cykling:  60 km

Nu har det gått fyra år sen jag bestämde mig för att testa ultra

Tiden verkar rullar på snabbt ibland. Fick en påminnelse från facebook om ett inlägg jag gjorde för fyra år sen – då jag fick för mig att jag skulle testa att springa ett ultralopp samma år jag fyllde 50.
Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på – men oj vad glad jag är över att jag fick den idén. Tack vare det beslutet har jag träffat på så mycket härliga människor och fått många nya vänner.

Ultralopp ger ju också tillfälle till upplevelser och är grymt som uthållighetsträning. I år hoppas jag kunna springa flera lopp, bland annat Lida Ultra Marathon och Sörmland Ultra Marathon.

I helgen som gick blev det inget längre långpass utan två något kortare löppass istället –  startade med 8 km på lördagen. Det häftiga här med att springa lite kortare än vad jag brukar var att jag vågade testa en något högre fart.  Kunde efteråt konstatera att jag hade genomfört ett tröskelpass med en tid som blev årets personbästa – snittfarten hamnade på  strax under 6 min/km!  Tror nog att det var förra veckans backpass som gav lite återbäring.  På söndagen blev det lite längre och betydligt lugnare med totalt 11 km – där jag fick till en fin negativ split (efter avklarat  simpass på förmiddagen).

Simningen denna vecka har inte haft det bästa flytet.. efter att jag äntligen blivit frisk så var det rätt stökigt att komma igång igen. Första simpasset fick jag  kämpa som en gnu för att komma in i andningen ordentligt och inte hjälpte det heller att det just då var galet stökigt i bassängen på Kronobergsbadet..Jag låg i crawlbanan som plötsligt invaderades av ett gäng killar som lekte båtpropeller och bokstavligen fick vattnet at koka – på ett mindre positivt sätt. Väldans svårt att ligga där och simma avslappnat när hela bassängen stormade.. Kändes mer som om jag befann mig på en triathlonträning vid Sjöhistoriska just då!

När jag sedan på söndagen simmade i Tyresö Aquarena kändes det som rena semestern! Hade en bana helt för mig själv så gott som hela passet och fick till slut ihop 2600 meter. Andningen funkade också väldigt mycket bättre! Men jag har lite svårt för att trycka på ordentligt när jag simmar själv. Det är alltför lätt att bara gå in i glidsimningen – fast jag vill få till en högre frekvens.. Längtar så till det är dags för OW ute- hoppas kunna starta – precis som förra året – i början av maj!

Var dock riktigt nöjd med denna träningsvecka efter det ofrivilliga träningsuppehållet.  Så skönt att äntligen vara igång igen! Och snart ska jag ta mig till Trispot och kika på tempocykel! Min första nånsin! Det ser jag verkligen fram emot!

Veckans sammanlagda träning

måndag 13/3 – söndag 19/9

Löpning: 34 km
Simning: 5 km
Cykling:  57 km