Etikettarkiv: triathlon

Gästbloggare: Gemma – You are an Ironman!

Race rapport, Kalmar

Så i lördags var vår (jag och Mr T min man) första Ironman (full distance) tävling i Kalmar, som vi hade spontant anmälde oss till förra året efter Jönköping 70,3. Jag har varit väldigt nervös , eftersom träningen har varit tufft att få ihop, T hade i princip inte gjort något över halv distans, och jag hade gjort 120km cykligen uppdelat i 2 bitar, samt en pool-sim á 4km.

Vi åkte ner på torsdag efter vi hade hämtat dottern efter hennes första dag på förskoleklass, farmor och Ts kusin hade lovat att ta hand om barnen medans vi var i Kalmar (TACK!) det skulle ha varit kul om de var på plats – men vi visste att det skulle bli en alldeles för lång dag, och bättre då att de var hemma. Jag var jättestressad att vi skulle missa registreringen, men vi kom i god tid för att ställa oss i kö o vänta (min favorit som engelskman) och det gick smidigt. Vi fick extra become onearmband eftersom det vår våra första ironman, och kollade lite runt expo:n. Jag gick till powerwoman och pratade/tittade lite på deras kläder (vill så gärna köper en bikini/simdräkt men dålig body confidence!) köpte till slut en vest med feel the fear, do it anywaytryck – det kändes väldigt rätt!

Sedan var det race briefing, som var underbart – hela känslan där var fantastiskt, såg några att jag kände från både instagram, från min klubb (nocout.se) och en gamla granne – THE springande snickare. Det var en underbar känslan att vara där helt enkelt.

Nästa dag, fredag handlade mest om att förbereda cykeln och påsarna för T1 och T2, igen jag var super nervös, hade svårt att äta, och var väldigt känslig. Gråt på morgonen eftersom jag var små förkyld och just då kände att jag inte kunde starta, kollade lite galet på Facebook kontinuerlig. Visste inte riktigt vad jag skulle göra, bara kändes som allt var hemskt. T försökte lugna mig ner, men det blir ju svårt när en Gem är upp i varv! Vi pratade om att det var bra att jag borjade, men om kroppen kändes ok att jag skulle avbryta. Kunde nästan inte sover på natten, och vaknade kl.03 och det kändes som tiden bara rann iväg tills det var 5 och RACEDAY!

Upp och hopp och frukost, ut till transition med cykel grejer – fast jag glömde min pump – arghh, orkade inte gå tillbaka till hotellet och hämta, så bestämde mig att sätta pumpen i min vårdrakt ben till efter simningen (för att man vet om man inte har det med alls att man kommer få punka, punkt slut). Hotellet var vid simstarten (och helt otroligt vackert vy), så vi gick tillbaka för att byta om. Det gick smidigt och snabbt, och sedan vi var ju framme vid sim starten.

SWIM! 1:49 eller något

Bestämde oss att starta i 1:45 gruppen, i Jönköping hämnade vi lite för långt bak i år, så tänkte att lite positivitet skulle möjligtvis ge en bättre upplevelse. Vi var in i vattnet vid 7:13 tror jag, och sedan det var bara dags att följa strömmen, Mr T och jag simmade bredvid varandra en stund innan han försvann. Jag var rädd innan för hur det skulle känns att simma i havet, och med så många folk, men det gick faktiskt jättebra. Kom tyvärr aldrig in i 3 takt, så det blev 2 med andningen nästan alltid åt vänster sidan av någon okänd anledning. Varje gång jag bestämde mig för att köra tre takt borjade jag simma fel. Navigeringen var lättare än Jönköping, trots mer teknisk bana. Det var ganska lugn, vi gick runt första bouy men sedan såg jag de. maneter. Jag skrek (svårt i vattnet) första gång en hamnade i handen, och jag tyckte det var väldigt läskigt – men jag stannade inte just keep swimming, just keep swimmingrunt runt runt i hjärnan, och påminde mig själv att de kunde inte bränna i alla fall. Jag tyckte att simningen var intressant och kul att man kom in nära staden och att vi fick hejarop redan då. Sista biten in till sim mål kändes långsamt, men sakert det hjälpte mig att sparka extra med benen och kommer igång lite med de.

Upp och hopp, över vägen och in till transition. Av med vårdrakt, på med cyklen grejen – och pumpat för att klippa till cykeln. Var ju lite orolig att jag skulle få en penalty för att jag klippte pumpen i transitionen, men tror inte det var någon stor problem.

CYKEL! 7:25

Upp och ut från Kalmar, kände i armarna att jag hade jobbat under simningen och inte riktigt vågade över bron tar alla farten från nedförsbacken som jag kanske borde har gjort. Mycket vind var det, med, mot, sidUt på Öland var det rätt så platt, men man behövde ju pusha och trampa hela tiden. Efter en stund kom kroppen igång och det var ju skönt – det var ungefär när pro killarna swishade förbi, då var de 110km in, damn them! såg snabbt ut iaf. Det var inte så många ut på banan när jag väl kom fram, några med snabba cyklar som swishade förbi, och några som jag lyckades cyklar förbi. Några som jag också lyckade pratar lite med under cyklingen – lite hejarop och diskussion om vind. Jag är ganska sakert att några förstådd inte riktigt eller var lite förvånad att någon vill prata under de 25 sekunder, haha. Runt 75km så fick vi vända 90 grader, in direkt till motvind och liiiiiten uppförs backen i mitten av ingenstans. Jag trodde faktiskt att bromsen hade gått på – det kändes som att jag försökte cykla genom sirap. Men alla mina ny funnit kompisar hade samma problem, så vi kunde diskutera det lite medans vi gick om varandra. Eventuellt tög den jävla biten slut och det blev nedförs tillbaka till bron. Det var jag tacksam för.

Tyvärr när jag gick runt rondelln i Kalmar och skulle ut till den andra varvet runt Kalmar så gick min hjärna till transition. Den sista 60km var JOBBIGT. Hjärna var övertygad att det skulle inte tar så mycket tid, så var besviken med varje vändning som var inte tillbaka mot Kalmar, sedan trodde jag att en ut-tillbaka del av varv var något annat, så först trodde det var många bakom mig (nej, de var framför!) och sedan när jag såg TPskriven på vägen – oh a toilet stoptills jag fattade! Men det var ju ganska kul eftersom jag såg Mr T strax efter varvningen – han hade alltså klarat simningen och var inte alls långt bakom mig – HURRAH. Sedan började det ösregnar, mindre kul, kallt faktiskt – så fart gick ner rejält för min del. Det var ju lite kul, landskap påminde mig om mitt hemlän – Yorkshire så det var roligt. Eventuellt det var dags att äntligen cykla tillbaka mot Kalmar – nästan på E22 en sväng. Vägen var helt död till skillnad från när vi var på väg ut, lite zombie apocalypse känslor där!

In mot T2, och frågade en volontär om hon kunde säger till mig om T kom in till transition innan jag lämnade.

Run! 5:50

Jag hade en hel kläd ombyt i min väska, men bara sätt på min klubb t-shirt till slut som var lite dåligt misstag eftersom jag fick skavsår från min tri byxor! Vaseline på fötterna och toe strumpor – och inte blåsor eller fot problem alls som var himla skönt. Det var super awesome att ha ett extra par strumpor med mig eftersom min cykel strumpor var helt genomblött.

Mr T hade inte kommit in då, så det blev dags att ut för löpningen. Planen var att springa till varje vätska station, sedan promenera och tar i något. Stationer var väldigt nära varandra, typ 2,5km, så det var lagom. Jag visst också att för 6 timmars maraton så behövde jag hålla 8min/km ungefär, men att jag också hade lite spelrum. Första varvet var det många på banan, försökte håller höger så bra jag kunde, och tar emot alla hejarop och high5 jag kunde. Hela känslan kring Kalmar var underbart, även ut på den sträck längst bort var det folkfest, musik och pepp – alla var verkligen underbara.

Varv 1 faktisk gick super bra, och samma med varv 2. Visst de var inte snabba varv, men förutom landryggen kändes kroppen bra. Sista varv var ju svår eftersom när man gick förbi målet det var många som var på väg in. Vinkade till en av de som presenterar (Björn) och då var det dags för den sista varv som min huvudet bestämde för att kalla den victory lap. Jag var super nöga med att tacka alla som var ut på banan, sedan kom jag till en små skog parti (de hade sätt ut ljus så det var EXTRA mysigt i mörkret) och hamnade bakom en annan löpare. och jag pruttade och kände lite skam för detta, heh. Men som tur när jag kom ur skogen såg jag att det var ingen annan an Kim – springande snickaren, en kompis – så då kändes det iaf mer roligt än något annat. Vi sprang tillsammans en kort stund – men han ville stanna och tackar alla super mycket, och jag kände just då att jag behövde försätt springa annars kändes det som det kunde bli problem att komma in i tid.

Jag försätt och kom runt till den sista biten till arenan och den tredje armband/varvning. Där träffade jag två underbara löpare som jag sedan sprang med mot mål. En av de Daniella sprang jag till och med till den allra sista biten i city:n, men sedan hade jag lite sist minut energi att springa in till den magiska mattan – så frågade om det var okej och gick lite bananas – high5 till alla, samt någon form konstig dansjaha, så kan det vara.

På mattan då fick jag en ordentligt stor Gemma, you are an IRONMANfrån publiken och Paul Kaye, det var så himla fantastiskt att höra de orden efter hela dagen ut på banan att jag blev väldigt väldigt glad minst sagt.

Under dagen så hade jag planerat att vänta där för Toomaj (om jag kom in innan) men det var lite kylig, så fick min medalj och gick med en volontär som tog hand om mig till den athletes garden. Då blev det massage och gravering av medaljen, och runt 10 i 11 jag borjade funderar lite vart Mr T var, försökte kolla på appen men det gick inte riktigt att se. Just då så hörde jag Toomaj, you are an IRONMAN!och helt jublade, lyckades gå tillbaka till mål-linje och träffa honom. Det var så fantastiskt. Jag också lyckades träffa Power Woman herself, men jag var så trött att jag inte riktigt fattade mycket – Anna, du skulle ha fått en riktigt svettig kram om jag hade varit mer vaken, du är fantastiskt.

Sedan blev det burgare och vi träffade en awesome klubb kompis och diskuterade dagen. Det var också super skönt att se och träffar människor att man hade delat dagen med efter. Skulle vilja ha sett Daniella också efter och kramade lite mer, men samtidigt man blir väldigt trött – och tvungen att hämta cyklen! Som tur var allt nära varandra så vi kunde lätt gå och hämta efter maten.

Total tid 15:20

Men vilken dag, jag kan inte riktigt fatta att det gick, och med 40 minuters marginal som känns som ingenting och evighet samtidigt. Jag var så orolig att det skulle inte gå, att förkylningen skulle göra allt omöjligt, men allt gick mycket bättre än förväntan. Jag är så stolt över oss, vi ÄR IRONMEN och nu är jag faktiskt lite peppad att köra igen, men det får vänta tills barnen är äldre. Det gick, men det skulle vara intressant att göra om när det är lättare att träna mer och få upp distansen bättre i kroppen.

Gästbloggare: Gemmas racerapport från HIM 70.3 – Jönköping

Hej or well hello!

Jag borde introducera mig själv först och främst. Jag heter Gemma och är ursprungligen från England.

Jag flyttade till Sverige för 8 år sedan på grund av kärlek (tack World of Warcraft) och sedan dess har haft två barn, pluggat till sjuksköterska (är geologisk ingenjör annars) och hittat en grej som jag tycker väldigt mycket om som heter träning, främst löpning.

Tack träningen och löpningen hittade jag mer hälsosam vanor än datorspel, men det är också hur jag har träffade en massa härliga människor. Det är hur träffade jag Liselott, ut i en skog i Stockholm för nästan 2 år sedan. (Samma dag träffade jag också den fina Jonna), och tack deras diskussioner kring swim-run och triathlon så bestämde jag att köra en triathlon, vilket blev Jönköping Ironman 70,3 i 2016. Jag kan inte säga att jag var superkär i triathlon direkt, i år att komma ut på cykeln har varit jättetufft. Men av någon anledning har jag en Ironman i Kalmar i veckan, och har nyligen genomfört den andra upplag av Jönköping 70,3 – som jag frågade Liselott om jag kunde skriva om på denna blogg – and here I am!

Race Report Jönköping 70,3. 9 Juli 2017.

Träningen i år har varit lite mer fokuserat på den lägre pulszonen och lite mer uthållighet. Jag har också tågit examen, och flyttade med familjen till en annan stad. Träningen har inte varit den stortsta del av mitt liv helt enkelt, och Ironman Kalmar har varit främst i huvudet.

Vi körde ner till Jönköping på lördag innan, efter att ha tågit en kort dagstur fredagen för att registrerar och lyssnar till racebriefing. Vi lämnade cyklar direkt tidigt på lördag morgonen (lite oroligt eftersom det regnade), och sedan hälsade på några kompisar under dagen och verkligen hade det lugnt. Kollade på Baywatch på bio på kvällen som pepp, sedan försökte söver.

Race morning lyckades jag äter en tillräckligt frukost kl.06 och sedan åkte vi till transitionen för att kolla genom cykeln, lämnar vätska och gödis i cykeln och värma upp i kanalen bredvid munksjö. Det känns bra att få våtdräkten lite blött, men också att känna lite hur det är att simma med massa andra. Hade hoppat in med en kompis, men hon var ju blixtsnabbt så tappade henne direkt.

Sedan var det inte så långt kvar, dags att hitta plats i ‘self seedning’. Förra året var vi långst bak, i år planerade vi att vara lite längre fram, runt 45-50minuter men jag var så nervös att vi hamnade längre bak. Jönköping var rullande start, så det tog 35 eller så minuter efter start tills vi var i vattnet.

Swim!

Glömde sätta på klockan, maken försvinner nästan direkt – han är ju i starten 3 sekunder efter mig. Ahhh, bara att simma. Fasan, jag ser inte så bra, borde har köpt ny simglasögon…. men tur att i år mössor är inte samma färg som bouy-orna. Det går lätt att hitta min 3-takt, jag är inte lika orolig som förra året. Men det går långsamt, och som vanligt jag har en tendans att simma ifrån folk, och runt folk. Ååååh vad långt det är. Lätt kurs dock, ut, runt och tillbaka. Inte mycket mer att säga på det. Simmar förbi några, är inte sparkat i huvudet, och det blir 49:57 när jag kommer upp. Ungefär samma som förra året.

T1 400m löpning till transition. Lyckas ta ner våtdrakt i rörelse, och få mössan och simglasögon i en arm (smart tip, rekommenderas varmt). In i tältet och av med resten. Torkar fötterna snabbt. På med strumpor, cykelskor, hjälm och solglasögon. Ut. Försoker inte ramla nu Gemma. Hitta cykeln, eller vänta nu, behöver jag kissar? Joooo…. Så in till bajamaja. Lite svårt med min tri-drakt bara. Lyckas får ner den utan att ta ut armarna. Är nöjd med min insats, haha (till efter hela tri när jag märker att jag har toilet papper kvar i min shorts!) Ut till cykeln, och ut från Jönköping.

Cykel!

Hoppar på, och börjar trampar. Känner inte riktigt ‘med’ och önskar att jag hade något att äta i transitionen. Känner inte riktigt för att tar upp min energidryck än, men få ner en snickers istället. Ut från Jönköping är lite runt, upp och ner – sedan 8km börjar den strosat backan i Jönköping. Det går långsamt… 12km/h långsamt, folk swishar förbi. Man blir lite besviken, är jag inte bättre än förra året? Kommer jag ens klara detta? Men tryck och dra, och eventuellt kommer man upp, då är bara de mindre backar kvar, och jag börjar cyklar förbi de som var snabb upp. Det känns skönt. Mr T cyklar förbi 18km in. Ahhh, förra året det var närmare 20km. Är jag långsammare? Jag försöker glömma bort den dåliga tankar och fokuserar på mitt lopp. Jag kan det här.

Första aid station, försöker klämmer i en gel i rörelse innan jag lämnar stationen så att jag kan kasta den. Men det går för långsamt, och det kommer en backe direkt efter. Dammit. Långsamt uppåt med en halvgel i munnen, andas på genom näsan, det går bra.

Swisha förbi Mr T runt 35km, och vi cyklar förbi varandra under de nästa 30km, det visar sig att han har hål och har det jobbigt. Till slut cyklar jag förbi när det kommer en lång nedförs, jag passar på att njuta till max av.

Resten av cyklingen går som en dröm. Jönköpings racebana är så himla vackert, och när man kommer till Vista kullen man kan bara blir glad. Jag pushar lite för mycket i slutet, jag skulle gärna har kommit in under 3:30. Men jag lyckas inte helt. Men 3:39, nästan 10 minuter snabbare än förra året.

T2 går ganska snabbt, även om jag är lite som bambi när jag kommer av cykeln. Tänker ‘shit det är varmt’. Japp det är det.

Run!

Ut på löpningen. I år har de ändrats banan helt och det är 3,5 varv runt Munksjö. Förra året var det mer krokigt, och lite roligare eftersom man kunde hälsa på kompisar lite lättare. På första varvet sprang en kompis förbi på hans andra varv. Det var svårt att komma igång med löpningen och kändes riktigt seg, så jag delade det upp i del mål – varv, aid station osv. Jag sa till mig själv att det gick bra att gå på backarna samt aid stationerna och att det kommer inte bli snabbt men jag visste att jag hade tid att komma i mål oavsett.

Till 3km hade jag ont i magen. Jag åt MASSA av godis, snickers, gels och bars på cyklingen så det i sig är inte så konstigt. Kommer inte ihåg om jag stannade på toaletten eller inte till slut, men det blev bättre efter en stund. Det var som sagt varmt, så jag var extra försiktigt att ta lite energidryck/eller gel vid varje station.

Sakta, men det gick framåt. Många som varvade och var på väg in till mål med deras tre armband. Många som hejade när de sprang förbi, vissa som hade lite mer bråttom och var kanske inte lika glad i just den moment (men men!). Mentalt är den biten svårt för mig, för varje varv det blir mindre folk, det blir mer som gå in i mål, och det blir mycket mindre som står och tittar. Det är tufft att springa förbi någon med en medalj och finisher t-shirt på sig och vet att själv har man långt kvar. Man vill ju vara där också. Jag är i alla fall glad, eller jag ser glad ut. Jag sprang en stund med en annan tjej, men kändes inte riktigt för att prata just då (Förlåt!). Som var synd faktiskt. Något att satsa på i Kalmar!

Men till slut var det min tur att springa på den röda matta och kommer i mål, fick en high-5 av speakern som gjorde mig ändå mer glad! Och det var underbart att få göra det. Så skont. Löpning blev 2:34 som var inte så konstigt gällande vädret. Jag blev väldigt emotionell just då, och hade lite svårt att andas. Men som tur det gick över snabbt.

Sedan trodde jag att min Mr T var nära mål också, så jag sprang runt för att heja på honom och alla andra som kom i mål den sista timmen. Det var super kul och roligt och verkligen rekommenderas. Var dock glad att kunna sedan gå och äta en supergott hamburgare i finishers område, bara synd att det fanns ingen dryck kvar. Oh well!

Men det var en bra dag, siffrorna visade 7:17:24 så trots sämre löpningen i år jag var totallt bara 30 sekunder långsammare. Jag verkligen hoppas att nästa år jag kan förbättra tiden liten, men jag vill ju njuter av dagen också!

Så next up är Kalmar på lördag. Väldigt rädd faktiskt. Har jobbat över 100% hela sommaren, så det har inte varit mycket tid för träningen, men vi får se. Vill så gärna kommer i mål.