Etikettarkiv: laponiatriathlon2017

Just nu är det många som känner sig tveksamma..

Rädsla och tvekan.  Vid den här tiden på året är det många triathleter som börjar känna allvaret i den där anmälan till Kalmar. Ser det i flödet på sociala media – en del hoppar av nu medan ångerperioden fortfarande finns. Och visst har även jag känt det – Laponia Triathlon är ju dessutom en dryg månad före Ironman i Kalmar.  Jag har redan konstaterat att min träningsmängd är långt under vad många andra gör inför en liknande tävling. Ska även jag strunta i alltihopa och kasta in handduken? En röst inom mig säger ja – det är väl bara dumt att ställa upp i den där tävlingen…Men vilken tur då att jag redan har bestämt mig – jag kör oavsett hur det kommer att gå!

Rädsla – varför känner jag egentligen det? Kanske för att distanserna är respektingivande och cykelsträckan är en krävande sådan. Löpningen är enklare men den är ju också det sista man gör på då rätt trötta ben.. men va sjutton – vad är det värsta som kan hända? Jo, att jag inte orkar ta mig hela vägen fram till mål. Men om det skulle inträffa och jag kroknar där på banan så har jag i alla fall vågat ta mig dit! Och blir en erfarenhet rikare.  Som jag isåfall kan ta med mig till året därpå!  Skulle jag däremot lyckas att ta mig hela vägen över mållinjen – då är det stort!  Jag ser det som att jag är en vinnare – oavsett hur det går!

Så jag fortsätter att träna på – snart kommer sommardäcken på cykeln och då blir det dags för längre pass nu när kvällarna är ljusa och fina.

Har nu även börjat titta på en tempocykel. 18 mil kräver en skön sittställning har jag insett. Jag har tidigare tävlat i tempo på 3-milssträckor – men under hela min aktiva period ägde jag aldrig en tempocykel. Istället byggde jag om en linjecykel som fick ett fast tempostyre och sen kompletterade jag med ett fint carbonhjul och ett diskhjul. Men nu är det dags – och märket som jag fastnat för heter Ridley – modell Dean – som Trispot nu kommer att ta in framöver.  Det är denna cykel som du ser på bilden.

Passade även på att ordna med ett par nya löparskor när jag var i butiken av märket Hoka One One (som också är nytt på Trispot). Riktigt fina skor för att springa långt i – Clifton 3.  Recension av dessa kommer efter Trosa Ultra Backyard som går i slutet av april!

Simningen går just nu helt galet bra. Trots sjukdom och jobbig känsla så lyckades jag få till en bra time trial i förra veckan och lyckades hålla en fart på under 2 min/100, 1:59! Det har länge varit en drömgräns för mig och det är så skönt att veta att när våtdräkten åker på så blir det ännu bättre! Det kommer gå mycket snabbare i vattnet i år!

För att fira framgångarna i simningen och få in minst ett triathlonpass före Laponia har jag nu anmält mig till Uppsala Triathlon. I tävlingsklass! Jag som lovat mig själv att inte tävla eftersom jag lätt går i spinn på sånt. Men när  jag nu ändå löst en licens (som krävs för att köra Laponia) så fick jag för mig att det vore skoj att testa en tävlingsstart! Bara för att se hur det känns..

Uppsala Triathlon har dessutom Triathlonförbundet varit så schyssta att de kommer att ordna en mingelyta för Triathlontjejer på plats efter loppet! En alldeles egen yta – bara för oss!! Hoppas att vi blir många!

Veckans sammanlagda träning

måndag 20/3 – söndag 26/3

Löpning: 38 km
Simning:  1,5 km
Cykling:  60 km

Från toppen till botten – ibland svänger det fort!

Allt började ju så bra.. hade ett kalasfint långpass sista söndagen i februari  som inleddes med 8 km trail och sen fortsatte med 1 mil kuperad landsväg! Tog det lugnt inledningsvis i hyfsat djup snö i skogen och ökade sen när jag nådde den vanliga vägen.  Det var en fantastisk känsla att efter en dryg timmes traillöpning kunna öka farten trots de ganska långa backarna man möter på vägen upp från Hemfosa!

Dagen därpå hade jag vilodag – enda aktiviteten blev transportcykling till och från jobbet, en total resa på dryga 13 km. Mycket mer pålitlig transport än buss eller tåg! Brukar skämtsamt säga att SL är den bästa PT:n. Man vet ju aldrig om transporterna ska funka så det bästa alternativet är ju att ordna med detta själv!

Tisdagar är lika med simcoachning i Mastergruppen med underbara Anna på Simcoachen! Jag är så tacksam för att jag har hamnat i den gruppen!  Vi har så roligt och får toppenbra övningar av den allseende coachen Anna som ständigt finns med oss via hörlurar och ger omedelbar feedback på vad vi ska tänka/fokusera på.  Sen att jag dessutom får dela bassäng med riktigt vassa simmare är bara moset på grädden – eller var det tvärtom?

På onsdagen  testade jag att springa till pendeltågsstationen Farsta Strand från där jag jobbar på Fridhemsplan. Uppskattade sträckan i mitt huvud till att vara en dryg mil – det visade sig istället bli strax över 14 km. Så där blev det några kilometrar i bonus!

Transportlöpte sen även torsdag och fredag till jobbet (enkel väg) eftersom planen var att jag skulle köra ett något längre pass den kommande söndagen – men se där upphörde denna väldigt fina träningsvecka..

När söndagen kom vaknade jag nämligen med en galen huvudvärk och feber! Usch så ynklig jag kände mig! Den där superkvinnan som kunde springa mil efter mil – hon fanns liksom inte kvar där inne längre.. Istället hade en liten ynklig skröplig sak flyttat in och hon ville inte gå upp ur sängen! Långpass – bara att glömma!

Alltid surt när detta händer men samtidigt kände jag mig tacksam över att det kom nu – och förhoppningsvis inte under maj månad istället! För det är fortfarande gott om tid innan det är dags för några lopp.  Först ut detta år blir Trosa Backyard Ultra – ska bli spännande att testa denna tävlingsform! Min målsättning är givetvis så många varv som möjligt – hoppas orka mellan 8-10 i alla fall. De riktigt vassa ultrarävarna kanske gör upp mot 30!  Det är galet imponerande!

Och äntligen är det dags för nya tag! Efter att ha tillbringat fem dagar i hemmet är jag nu åter på jobbet och ser fram emot morgondagens löp-pass i ett lugnt komma-igång-tempo tillsammans med några av mina kära kollegor! Lunchlöpning är en riktig skön paus och möjlighet att få komma ut även gråa dagar.  Min resa mot Laponia Triathlon fortsätter..

 

 

Veckans sammanlagda träning (före sjukdom)
söndag 26/2- lördag 4/3

Löpning: 39  km
Simning: 1,5 km
Cykling:  19 km

 

 

 

Äntligen dags för simkurs igen!

2016-10-13

Jag kommer visserligen inte jaga tider på Laponia men jag vill få till en bra start. Därför känner jag behov av att vässa  min simning. I sommar har det gått framåt – på Stockholm Triathlon förbättrade jag min tid med dryga 10 minuter på 1500 meter! Det var helt över förväntan men också ett kvitto på att jag utvecklats som simmare sedan jag gick speedkursen för coach Anna på Simcoachen.

Det här har varit den första säsongen där jag faktiskt kunna njuta av simningen och jag vågat lägga mig långt fram i startfältet. Det var helt magiskt på Stockholm Triathlon – när de snabbaste tjejerna drog på i starten låg jag bakom och surfade med på deras våg. Sen simmade de ifrån mig..

I onsdags var det dags att återse Anna igen. Denna gång i Vasalundshallen i Solna. Jag var rätt nervös innan – vi skulle köra time trial på 400 och 200 meter. Och jag var helt säker på att jag inte skulle få en bättre tid än den jag hade i juni. Visserligen hade jag simmat en del under sommaren – men med våtdräkt – och det är ju så oändligt mycket lättare än när man simmar i bassäng. Men det är vad det är och blir det inte en sämre tid så är det helt ok tänkte jag.

Till min förvåning gick det snabbare än i juni! Förbättrade min tid från juni på 400 meter med dryga 20 sekunder. Vilken bra start på den nya terminen! Målet att komma ner under 2 minuter/100 meter är inte alls långt borta nu. Snacka om swimmers high!

I februari i år kunde jag inte andas när jag försökte simma lite snabbare – nu kan jag fräsa på i 400 meter utan problem. Är så tacksam över att jag har möjlighet att få simma för Anna. Det har förvandlat simningen från att vara något jobbigt till att bli en glädjefylld aktivitet! På lördag är det dags att göra läxan!