Etikettarkiv: #träningmanmårbraav

Nu har det gått fyra år sen jag bestämde mig för att testa ultra

Tiden verkar rullar på snabbt ibland. Fick en påminnelse från facebook om ett inlägg jag gjorde för fyra år sen – då jag fick för mig att jag skulle testa att springa ett ultralopp samma år jag fyllde 50.
Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på – men oj vad glad jag är över att jag fick den idén. Tack vare det beslutet har jag träffat på så mycket härliga människor och fått många nya vänner.

Ultralopp ger ju också tillfälle till upplevelser och är grymt som uthållighetsträning. I år hoppas jag kunna springa flera lopp, bland annat Lida Ultra Marathon och Sörmland Ultra Marathon.

I helgen som gick blev det inget längre långpass utan två något kortare löppass istället –  startade med 8 km på lördagen. Det häftiga här med att springa lite kortare än vad jag brukar var att jag vågade testa en något högre fart.  Kunde efteråt konstatera att jag hade genomfört ett tröskelpass med en tid som blev årets personbästa – snittfarten hamnade på  strax under 6 min/km!  Tror nog att det var förra veckans backpass som gav lite återbäring.  På söndagen blev det lite längre och betydligt lugnare med totalt 11 km – där jag fick till en fin negativ split (efter avklarat  simpass på förmiddagen).

Simningen denna vecka har inte haft det bästa flytet.. efter att jag äntligen blivit frisk så var det rätt stökigt att komma igång igen. Första simpasset fick jag  kämpa som en gnu för att komma in i andningen ordentligt och inte hjälpte det heller att det just då var galet stökigt i bassängen på Kronobergsbadet..Jag låg i crawlbanan som plötsligt invaderades av ett gäng killar som lekte båtpropeller och bokstavligen fick vattnet at koka – på ett mindre positivt sätt. Väldans svårt att ligga där och simma avslappnat när hela bassängen stormade.. Kändes mer som om jag befann mig på en triathlonträning vid Sjöhistoriska just då!

När jag sedan på söndagen simmade i Tyresö Aquarena kändes det som rena semestern! Hade en bana helt för mig själv så gott som hela passet och fick till slut ihop 2600 meter. Andningen funkade också väldigt mycket bättre! Men jag har lite svårt för att trycka på ordentligt när jag simmar själv. Det är alltför lätt att bara gå in i glidsimningen – fast jag vill få till en högre frekvens.. Längtar så till det är dags för OW ute- hoppas kunna starta – precis som förra året – i början av maj!

Var dock riktigt nöjd med denna träningsvecka efter det ofrivilliga träningsuppehållet.  Så skönt att äntligen vara igång igen! Och snart ska jag ta mig till Trispot och kika på tempocykel! Min första nånsin! Det ser jag verkligen fram emot!

Veckans sammanlagda träning

måndag 13/3 – söndag 19/9

Löpning: 34 km
Simning: 5 km
Cykling:  57 km

Min tid är min egen och därför kör jag mitt eget race

Nytt år – nya möjligheter! Så brukar jag alltid känna när nyåret passerat. Men denna gång var det inte riktigt så. För i år inleddes trettonhelgen med en begravning. Och årets första träningsvecka kändes så jäkla tung… Just då när jag vill känna mig på topp energimässigt så dalade jag rakt ner i backen!

En grundförutsättning för att få till träning med kvalité är ju att man är bra återhämtad och inte har för mycket stress omkring sig. Förberedelser inför ett sista avsked leder ju tyvärr till det motsatta. Men så får det bli ibland.  Mitt nyårslöfte till mig själv blev i år att jag ska inte sätta för stor press på mig själv. Det är ju så otroligt lätt att göra det. Framför allt med ett fullängdstriathlon i sikte.

Så jag har nu gjort upp en strategi som jag ska följa framöver :
*om jag missar ett eller flera planerade träningspass på grund av sjukdom eller oförutsedda händelser är det ingen katastrof (även om det kan kännas på det sättet just då).

*träning ska vara kul och energiskapande! Känns det inte bra så strunta i det. Aldrig stressa för att hinna träna.  (Av just den anledningen kommer jag heller inte att följa något speciellt träningsprogram. Det blir lätt en stress). Träningen anpassas efter den tid som finns.

*återhämtningen är en viktig del av träningen – vila skapar jämvikt!

*jag ska inte jämföra mig med andra – jag kör mitt eget race!

*jag tränar för att hålla mig frisk och stark! Det långsiktiga är det viktiga! Tider är bara kuriosa.

Jag vet nämligen med mig att jag kan gå i spinn och bli alldeles för  träningsgalen om jag inte håller tillbaka. Älskar ju att röra på mig – men ibland har det blivit lite väl många träningstimmar utan den så behövliga återhämtningen. Har även börjat märka att kroppen tar lite längre tid på sig för att bli återhämtad numera. Åldrandet har den inverkan och det är något som jag bara måste acceptera även om jag i skallen är 30+ för all tid och evighet. För jag blir starkare om jag gör rätt. Och jag har tiden på mig!

I helgen fick jag till två löppass (efter nästan en veckas uppehåll) på 10 km och 14 km.  Vilket var något jag inte skulle ha klarat bara för några år sedan.  Det blev även en bra dos träning inför den kommande helgen och årets första lopp den 14 januari- nämligen Stadion Marathon!  Loppet genomförs på en 1,5km-bana – perfekt för att man slipper bära med sig grejor – bara att hämta det man behöver vid varvning och så får pannbenet sitt.. Loppet är även lite av en mingeltillställning eftersom man garanterat hinner heja på alla medtävlare flera gånger innan man är klar med de 28 varven!

Sammanställning vecka 1:
Cykling:  35,1 km
Löpning: 24 km
Simning: 2,8 km

 

 

 

 

 

Första steget taget

Som en första förberedelse inför Laponia har jag nu skaffat boken (eller ska man säga bibeln?) ”The big book of Endurance Training and Racing” av Phil Maffetone. Boken kom 2010 och handlar om lågpulsträning  – vilket är en möjlig nyckel till bättre uthållighet. Och det kan man ju behöva för att genomföra ett fullängdstriathlon!

Fördelarna  med lågpulsträning är många – bland annat motverkar det skador och man kan träna länge. Tanken är att man lär kroppen använda fett istället för kolhydrater som energireserv. Fett kan lagras i större mängder än kolhydrater och låg puls är skonsamt för kroppen, hjälper till att bygga ut blodkärlen till musklerna och träningen tar hänsyn till individen – vilket en fart per kilometer inte gör.

En annan fördel med denna träning är den pannbensträning som följer med konceptet. Att träna med låg puls kräver till en början mycket envishet. Kroppen har under flera år utvecklat sin anaeroba förmåga samtidigt som den aeroba har fått stå tillbaka. No pain – no gain gäller inte längre! Enligt Maffetones koncept så ska min puls max gå upp till 123 – det bästa är att hamna inom 113-123 slag/minut. Jag kan säga att det är väldigt lätt att komma upp i det när man lufsar. Mitt första lågpulspass var mer en rask promenad än en löptur..

Men så ska det också vara – på sikt kommer farten att gå upp samtidigt som pulsen hålls nere.  När jag testade att cykla var det väldigt mycket enklare att hålla ner pulsen i det rekommenderade intervallen.

Ska bli spännande att se hur det här utvecklar sig!