• Tags: 1000dagarplusmer, 2017, elinragnarsson, pinkinvasion, runstreakqueen, trosaultrabackyard
• 03 maj

Så var det äntligen dags för årets andra lopp! Trosa Ultra Backyard arrangerades för första gången! Och vilken dag det blev! Starten gick först vid 11 på förmiddagen – vilket innebar att jag inte behövde åka hemifrån föränn vid strax innan 9! Färden ner mot Trosa gick snabbt via ”Utflyktsvägen” – inte mycket trafik där på en lördag morgon.  Parkeringen låg en liten bit ifrån själva växlingsområdet så jag ångrade snabbt att jag inte tagit med mig en bagagekärra till lådan. Men man lär så länge man lever..

Väl framme i Trosa och växlingsområdet så är det värsta mingelpartyt! Många bekanta ansikten och en hel del nya! Elin var redan på plats! Vår plan är enkel – vi ska sikta på att klara ultrasträckan – d v s  7 varv á 6,7 km.  En Backyard Ultra är ett speciellt lopp – här handlar det om riktig uthållighet och inte minuttider. I andra lopp kommer segraren in först – i detta lopp är segraren den som går i mål med flest antal varv.  Loppet går till så att man startar ett nytt varv varje timme – tills dess att enbart en löpare finns kvar på banan. Men man kan också springa detta lopp som ett långpass – och då kliva av när man känner sig nöjd. Detta upplägg gör att väldigt många olika sorters löpare kan delta och dessutom hinna mingla och prata med varandra under loppets gång. För det är ingen som har bråttom! Väldigt kul och socialt lopp helt enkelt!

De första 3 inledande varven kändes väldigt lätta och enkla.  Vi lekte oss runt, pratade med alla som sprang förbi eller som vi själva passerade. Det var väldigt kul att springa med Elin som runstreakat – d v s sprungit varje dag-  i över 1 000 dagar – och  alltid är klädd i rosa outfit och tiara.  Hon är en profil som de flesta ultralöpare känner till och hon har själv en väldigt bra koll på de andra löparna –  jag är inte ens hälften så insatt som hon.  Och så mycket vi hann prata om under loppet! Bra sätt att lära känna varandra bättre på helt enkelt!

Vi noterade  även att  farten under de inledande varven blev något snabbare än vad som var planerat.  Allt känns ju så lätt när man är pigg.. Vilket var helt ok – för med 8 minuter till godo var det inga problem att hinna med toabesök, vattenpåfyllning och att hinna äta ordentligt. Men sen började det kärva för mig – efter varv 4 började sträckan att kännas och varv 5 blev inte kul för mig.  Det har nu gått snart 15 år sedan gjorde jag en korsbandsrekonstruktion och knäet är min svaga punkt. Vilket jag också får skylla mig själv för – eftersom jag under det senaste året slarvat alltför mycket med styrketräningen. Och nu märktes det.

Efter det 5e varvet hade jag knappt 4 minuter på mig att förbereda mig för nästa varv. Nu var det pannben som gällde och jag slängde på mig hörlurarna för att kunna lyssna på musik – vilket brukar kunna hjälpa när tröttheten slår till. Men det 6e varvet fick bli det sista – det gjorde allt för ont i knäet – och det är bättre att vara smart och bryta då än att chansa och kanske ha ont i flera dagar efter. Surt – men klokt. Så dagen stannade på dryga 40 km – 6,7 km under det planerade – men ändå – 4 mil är ju ändå en bra sträcka.

Så jag slutade dagen där efter sammanlagt 5,5 timmars löpning. Men Elin fortsatte – hon är så härligt stark! Och dessutom satte hon ett av de snabbaste varven på det sista! Imponerande är bara förnamnet!

Till nästa år ska jag komma mer förberedd och då vill jag klara minst två – gärna tre varv till! Nu har jag fått blodad tand på detta lopp.

Veckans sammanlagda träning 25 april – 1 maj

Löpning: 44,2
Simning: 2,7 km
Cykling: 45 km